Tron på det eviga livet
Den ortodoxa jordfästningen utgörs framför allt av bedjande för den avlidnas odödliga själ. Under förrättningen repeterar man ofta en kort bön: ”Giv ro Herre, åt Din avsomnade tjänares (tjänarinnas) själ”. Denna bön passar också bra i dödsannonsen eller som minnesord fäst vid en blomsteruppsättning. Ett annat populärt minnesord är ”Evig vare din åminnelse”. Påsktroparionen ”Kristus är uppstånden från de döda. Med Sin död Han döden nederlagt och dem som äro i gravarna liv har Han bragt.” passar också bra för det här ändamålet..
|
Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet. Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom.
(Joh. 5:24-29) |
NÄR ETT DÖDSFALL INTRÄFFAT i familjen, ska de anhörigas första steg i begravningsarrangemangen vara att ta kontakt med den ortodoxa församlingen.
MED FÖRSAMLINGEN ska man komma överens om de detaljer som gäller begravningsförrättning-en: när och var jordfästningen förrättas och var den avlidna ska begravas. Om man önskar att prästen ska delta i den eventuella minnestunden, är det lämpligt att komma överens om detta på förhand så att han reserverar tillräckligt med tid. SÅ SNART SOM MÖJLIGT strävar man alltid efter att jordfästa en medlem av den ortodoxa kyrkan - gärna redan tre dagar efter dödsfallet enligt traditionen. Av praktiska skäl är detta dock mycket sällan möjligt. Oftast förrättas jordfästningen inom några veckor efter dödsfallet. Den avlidnas jordfästning förrättas alltid i enlighet med den avlidnas tro, inte enligt de anhörigas tro. Välsignelsen av en medlem av den ortodoxa kyrkan kan förrättas enbart av en ortodox präst. Med prästen kan man komma överens om datumet för jordfästningen, och han berättar mer om de ortodoxa traditionerna för jordfästningar. FÖRRÄTTNINGENS LITURGISKA FÄRG är vit, dvs. uppståndelsens färg. Följaktligen rekommenderar man vitt både för kistan och för kläderna. Också en träkista passar bra och är vacker i sin enkelhet. Vid valet av kista är det dessutom viktigt att beakta att kistan i enlighet med den ortodoxa traditionen hålls öppen under förrättningen. Det här förutsätter att locket ska vara lätt att lösgöra helt och hållet. Den ortodoxa kyrkan föredrar enligt traditionen kistbegravning. Ifall den avlidna själv har uttalat ett önskemål om kremering, är det möjligt att också göra så. UNDER BEGRAVNINGSDAGEN samlas de anhöriga i helgedomen (en kyrka eller ett kapell som på finska kallas för tsasouna dvs. ortodoxt bönehus) där de väntar på den avlidna som bärs in i kyrkan en kvart innan förrättningen börjar. Prästen med sitt rökelsekar tar emot den avlidna vid kyrkdörren. Likaså är kantorn och andra tillgängliga körsångare med vid mottagningen. Medan kistan bärs in sjunger man psalmen Den heliga Gud. KISTAN bärs till mitten av kyrkan och öppnas. En liten ikon sätts på den avlidnas bröst i kistan. Om man så vill kan man också sätta blommor i kistan. Under förrättningen delar man ut kyrkoljus till de anhöriga. Alla brukar stå under den egentliga jordfästningen. Det finns dock sittplatser för dem som behöver vila. Jordfästningen tar circa 40 minuter beroende på begravningsföljets storlek. MOT SLUTET AV FÖRRÄTTNINGEN släcks ljusen och de anhöriga tar sitt sista farväl av den som har rest till livet efter detta genom att läsa en tyst bön för den dödas själ, genom att i tystnad be den döda om förlåtelse och välsigna honom/henne med korstecken. Man kysser konen som ligger på den dödas bröst. Många vill också smeka kinden eller handen på den kära anhöriga. Om de här sederna inte känns naturliga kan de som tillhör begravningsföljet ta farväl av den avlidna genom att helt enkelt stå en stund vid den öppna kistan. EFTER AVSKEDEN välsignar prästen den avlidna genom att göra ett korstecken med sand i kistan. Efter detta stängs kistan. Blommorna kan läggas ner på kistan i det här skedet eller i samband med avskedet. Om vädret tillåter kan de också läggas ner vid graven. Man går ut från kyrkan så att prästen och sångarna går framför kistan. När man åker till begravningsplatsen kör prästen framför likbilen. De anhöriga kan lägga ner blombuketter och kransar efter detta. EFTER GRAVLÄGGNINGEN brukar man ofta hålla en minnesstund som är fri till formen och vars innehåll också kan diskuteras med prästen. Vasa församling har en nyrenoverad församlingssal där minnesstunden kan ordnas. Man för senare ett enkelt minnesmärke till graven. Detta kan vara ett kors som är tillverkat av trä eller metall. Stora gravstenar har inte tillhört den ortodoxa traditionen men minnesmärkets form kan helt och hållet avgöras av släktingarna. Dess design beror också mycket av vilken typ av begravningsplats den avlidna är begraven på. ENLIGT KYRKANS TRADITION hålls en åminnelsegudstjänst för den avlidna senast 40 dagar efter döden, antingen i kyrkan eller vid graven. Man kan komma överens om denna förrättning med prästen redan i samband med begravningen, eller så kan man ringa till församlingen senare. De anhöriga brukar också ofta be prästen om att hålla en panihida (dvs. åminnelsegudstjänst) årligen på den avlidnas dödsdag. Ytterligare uppgifter: fader Andrei Sotsov tfn 0400 761 718 [email protected] |