Idag - Vaasan ortodoksinen kappeliseurakunta

Var söker vi vår Frälsare?

Biskopsmötets påskhälsning 2021

Evangelisternas skildringar om Kristi tomma grav gör det tydligt att kvinnorna den första påskmorgonen letade efter honom där han inte stod att finna. Lukas återger ängelns vänliga förebråelse: "Varför söker ni den levande här bland de döda?" (Luk 24:5). Den tomma graven vittnar om att Frälsaren har letats efter på fel plats.

Många söker efter Kristus, men gör som de myrrabärande kvinnorna: de söker inte honom bland de levande, utan bland de döda. Vi handlar så oftare än vi kanske tror. Vi söker vår Herre bland de döda när vi talar om honom som vore han frånvarande eller tänker på honom som vore han en avlägsen person i historien. Vi söker honom bland de döda varje gång vi hör hans ord utan att gömma dem i våra hjärtan och leva efter dem. Varje gång vi träffar en människa utan att hon blir vår nästa, en bror eller syster för vilken Kristus har gett sitt liv, söker vi förgäves efter honom.

Kvinnorna som på tredje dagen kom till graven befann sig i en sorgtyngd verklighet och handlade därefter. De eftersträvade ingenting av det omöjliga slaget, utan närmade sig graven märkta av förlusten.

Det förunderliga i Kristi uppståndelse är att den går in i livets grundläggande tragik - vandringen mellan liv och död - men samtidigt ställer oss inför ett under som avviker från allt vi är vana vid. Därför är evangelieberättelsens tomma grav inte tom, utan full - full av hopp. Eftersom de myrrabärande kvinnorna sökte Herren av hela sitt hjärta, fick de också höra var han stod att finna. De fann honom bland de levande, i Galileen, enligt Markus.

Vår frälsare lever mitt ibland oss. Han är med oss. Han fördriver skuggorna, för att vi skall kunna se honom, höra honom. Han vill förvissa oss om att han inte har övergett oss.

Kärnan i undret med Herrens uppståndelse är sist och slutligen det att vi utlovas en framtid som den som kom Kristus till del. Detta under blir verklighet redan här, i den värld som är vår. Framför oss ligger något mera än att bara läggas i en grav, något annat än tomhet och mörker. "Död, var är din seger? Död, var är din udd? Kristus är uppstånden, men du är tillintetgjord. Kristus är uppstånden, och demonerna har fallit. Kristus är uppstånden, och livet råder. Kristus är uppstånden, och ingen död finns längre i graven".

Leo, Ärkebiskop av Helsingfors och hela Finland
Arseni, Metropolit av Kuopio och Karelen
Elia, Metropolit av Uleåborg

Hälsningen i sin helhet kan läsas här, i tidningen Ortodoksiviesti 3/21

Kapellrådets promemoria 2/2021

Kapellrådets promemoria 2/2021 kan läsas via denna länk.

Liisa Mäkeläs ikonutställning i Atelje Torni

I Atelje Torni finns nu en fin ikonutställning med påsktema. Konstnär är Liisa Mäkelä från Helsingfors.

Liisa började lära sig måla ikoner 1971 i Myllyjärvis ikonskola i Esbo, under ledning av Fader Robert. Han hade gått i lära hos den berömda ryska ikonmålaren Pimen Sofronov, vilken i sin tur var den kända Pimen Frolovs elev.

Mäkelä har hållit utställningar i 15 olika länder, över 50 gånger sammanlagt. I samband med en utställning i Hagia Sofia i Istanbul fick hon en inbjudan till patriarkatet och fader Demetrios. Han välsignade också hennes arbete med ikonerna.

Utställningen finns att ses på ART CENTER i TORNI (Storalånggatan 66, Vasa) under tiden 6.4-25.4.2021.

Nya coronarestriktioner tills 1.5.

Coronarestriktionerna och 10 personers begränsning gäller fram till 1.5.

Du kan delta i gudstjänsterna genom att anmäla dig på förhand här: www.vaasaort.com/ilmoittaudu-palvelukseen.html

Tilläggsinformation:
https://www.vaasankeskussairaala.fi/sv/for_patienter/aktuellt/coronavirus-covid-19/atergang-till-kontaktundervisning-och-sammankomster-pa-10-personer/

Kom och ring i kyrkklockorna på Annandag påsk

På måndag 5.4. kl 11.30-12.30 ordnas klockringning för allmänheten i den Helige Nikolaos kyrka i Vasa.

Barnen ska ha en vårdnadshavare med sig, och ett barn och en vuxen i taget får vara i klocktornet med klockringaren Keijo.

Vi delar även ut påskägg till barnen.

Glad Påsk!

Begränsningarna fortsätter till 1.5. 2021

Begränsningarna inom hela Tammerfors ortodoxa församling fortsätter, enligt Regionförvaltningsverkets beslut, till 1.5. 2021.

Man kan delta i gudstjänsterna endast via nätet. Det är möjligt att delta i Herrens heliga nattvard efter varje liturgi och efter De förutinvigda gåvornas liturgi.

Regionförvaltningsverkets meddelande kan du läsa här och hela det 10-sidiga beslutet (pdf) kan du läsa här.

Ortodox diskussionsträff på svenska via Skype

I mars samlas vi till svenskspråkig diskussionsträff på distans via Skype fre 12.3 kl. 17.
Anmäl dig till fader Andrei så skickar han Skype-länken till diskussionsträffen.

På diskussionsträffen diskuterar vi olika ortodoxa teman och studerar Bibeln tillsammans. Ledare är fader Andrei Sõtšov, teol.dr.

Tilläggsinformation: telefon 040 076 1718, e-postadress andrei.sotsov@ort.fi

INFORMATION OM FORTSATTA CORONABEGRÄNSNINGAR 28.1-1.3 2021

BEGRÄNSNINGARNA FORTSÄTTER fram till 1.3 2021 i hela församlingen.

Enligt kyrkoherdens beslut fortsätter vi med slutna gudstjänster och ingen extra församlingsverksamhet. Begränsningen baserar sig på nuvarande pandemisituation. Regionförvaltningens beslut 14.1 2021 .

Hela Tammerfors ortodoxa församling (inkl. Vasa kapellförsamling) begränsar sin verksamhet på följande sätt: På veckosluten förrättas nattvard och liturgi i Tammerfors kyrka, vilka streamas via Facebook. I kyrkan i Vasa förrättas gudstjänsterna också med stängda dörrar. Församlingsmedlemmarna kan komma till nattvarden efter liturgin mellan kl. 11.30-12.00 i Tammerfors, Vasa och Björneborg. Anmäl er till biktens sakrament här: www.vaasaort.com/ilmoittaudu-palvelukseen.html

Alla gudstjänster på vardagarna, och alla gudstjänster som förrättas i våra andra helgedomar, är tillsvidare inställda. Kolla ändå om det finns live-sändningar på websidan Jumalanpalvelukset .

Alla evenemang i församlingen, som kräver fysisk närvaro, som till exempel körövningar, klubbverksamhet, kyrkokaffe, och andra offentliga evenemang, är inställda.

Begränsningarna är i kraft till 1.3.2021.
Tilläggsinformation: www.tampereort.fi/

WEBBSIDORNA FÖRÄNDRAS SNART

Från 1.1 2021 ändras Vasa ortodoxa församling till en kapellförsamling och blir en del av Tammerfors ortodoxa församling. Samma personal kommer att betjäna er även i fortsättningen. Den mest synliga förändringen kommer att vara att våra webbsidor flyttas till tampereort.fi-adressen. Efter en kort övergångstid kommer vi att sluta med Vasas webbsidor och de kommer därefter heller inte att uppdateras. Detta betyder att om din webbläsare automatiskt styrs till andra sidor, så är det helt normalt. Listorna över gudstjänster kommer att finnas under adressen: tampereort.fi/jumalanpalvelukset.

Hela församlingens personal, medhjälpare och deras kontaktuppgifter, hittar man under adressen: tampereort.fi/yhteystiedot.
Om ni har några frågor eller förslag vad gällande webbsidorna, kan ni kontakta mig:
Vasili Venkula
vasili.venkula@ort.fi

INTE ENS I FÖRÄNDRINGENS TID STÅR VI ENSAMMA

Vårt liv är en resa i tiden. Resan innebär förändringar, sjukdomar, svårigheter. I skrivande stund lever vi i en värld där Covid-19-viruset härjar. Ca. 72 miljoner människor har redan insjuknat i pandemin. Sjukdom innebär omvälvningar, ångest och isolering bland människorna. Jag skriver dessa rader under ett skede då pandemin accelererar och Vasaregionen har redan över tusen insjuknade. Nya drabbade rapporteras dagligen. I centrum av våra utprövningar kan vi alltid be: "Herre Jesus, Son av levande Gud, led mig längs den rätta stigen och förbarma dig över mig".

Även i Vasa har vi tillsammans mött pandemins prövningar och fått anpassa oss till streamade gudstjänster. Vi har fått tjäna Gud och våra nästa på många olika sätt. Svårigheter och utmaningar berör alla människor som är i behov av hjälp. EU-mathjälpen och de av församlingen ordnade välgörenhetsluncherna har varit ett konkret sätt att visa att våra medmänniskor är viktiga för oss och får den uppmärksamhet av kyrkan som de behöver. Under året 2020 har staten och kyrkans förvaltningscenter gett stöd åt Vasa församling i form av bidrag till religionsundervisning och grundrenoveringsprojekt. I november har vi fått ett positivt beslut av kyrkomötet angående bidraget som gäller arbetsparet i Karleby för de kommande åren.

"Jag är med er alla dagar intill tidens ände, säger Herren". Även under stora förändringar innebär detta löfte trygghet och hopp. Jag vill tacka den tidigare fullmäktige och önska många nåderika år åt den kommande gemensamma fullmäktige i Tammerfors

Fader Andrei

21.11 högtiden av Gudamodern Jungfru Marias tempelgång

Vår kyrka firar 21.11 högtiden av Gudamodern Jungfru Marias tempelgång. Det är fråga om en stor högtid. Stor är även Jungfru Marias betydelse inom vår kyrka. Gudamoderns ställning i vår kyrka är enastående.
Hon är idealet för moderskap, en förebild för bedjande mödrar, en lidande mor bland lidande mödrar, ett uppmuntrande exempel för alla mödrar som försvarar sina barn,en förebild för alla mödrar och en tröst åt alla de som sörjer.

Jungfru Maria stärker kvinnans position som en förebild och ett ideal i vår kyrka.
Vår kyrka kritiseras ofta pga. kvinnodiskriminering. Så är dock inte fallet. Utan kvinnornas uppoffrande agerande i vår kyrka vore kyrkans liv fattigt.

Beträffande alla kyrkobesökare är största delen av dem kvinnor. Om vi betraktar alla förebedjare, är största delen av dem kvinnor. Om vi räknar med alla de som idkar barmhärtighet och delar med av sin osjälviskhet, är största delen kvinnor.

Kvinnorna är kyrkans stödjepelare och trygghet. Därav är de värda all vördnad och uppskattning. Vi måste visa all uppskattning åt dessa alla Martor och Marior, uppmuntra dem och framhäva deras arbete med konkreta medel och inte enbart med fraser och floskler.

Fader Pekka Helakallio

Församlingens riktlinjer om coronaviruset december 2020

Vasa ortodoxa församling följer regionförvaltningsverkets direktiv om sammankomster. I begränsningarna om mängden personer som får samlas tar församlingen även hänsyn till kyrkornas och bönhusens storlek, så att det är möjligt att hålla säkerhetsavstånden. På grund av restriktionerna bör man anmäla sig till gudstjänsterna på förhand till prästen. Vid kyrkliga förrättningar kan man göra undantag, men om dessa bör man komma överens om skilt, för att säkerställa att säkerhetsföreskrifterna följs.

Begränsningar enligt kyrkor och bönhus:
Helige Nikolaos kyrka, Vasa: 10 personer
Gudamoderns skydds tsasovna, Seinäjoki: 8 personer
Upplysare Serafim av Sarovs tsasovna, Lappo: 10 personer
Profeten Elias och Heliga Annas tsasovna, Jakobstad: 10 personer
Heliga Simeon och Hannas tsasovna, Karleby: 10 personer

Coronasamordningsgruppen beslutade förlänga den giltiga rekommendationen om användning av ansiktsmask i offentliga utrymmen till slutet av året. Österbottens coronasamordningsgrupp rekommenderar fortsättningsvis att sammankomster på över 10 personer bör undvikas. Den tidigare rekommendationen var i kraft till 18.11.2020. Rekommendationen förlängs nu till 31.12.2020.

www.vaasankeskussairaala.fi/sv/for_patienter/aktuellt/coronavirus-covid-19/rekommendationen-om-anvandning-av-ansiktsmask-och-sammankomster-i-mindre-grupper-fortsatter-i-osterbotten-aven-julfester-bor-firas-i-mindre-grupper/

Med hjälp av säkerhetsavstånd, hygienanvisningar och begränsningar för antal deltagare i offentliga tillställningar och andra sammankomster, så garanteras säkerheten för alla.

Vi har effektiverat städningen i våra utrymmen och vi gör allt vi kan för att deltagandet i verksamheten ska vara säkert. Tillsammans skyddar vi oss själva och våra medmänniskor.

- Delta inte om du har förkylningssymptom eller symptom som tyder på luftvägsinfektion. Om du är ens lite osäker – Stanna hemma!
- Tvätta alltid händerna när du kommer till vår verksamhet. Tvätta också händerna före du tar mat eller äter om det är servering.
- Använd ansiktsmask när du deltar i våra gudstjänster och andra evenemang.
- Vi håller ett säkerhetsavstånd på 2 meter till våra medmänniskor. Vi undviker fysisk kontakt på alla sätt.
- Om du behöver hosta eller nysa (t.ex. p.g.a. astma eller allergisymptom) avlägsna sig från rummet. Om du inte hinner gå ut så hosta i en näsduk eller i ärmen.

Mer information om coronaviruset finns här: https://thl.fi/sv/web/infektionssjukdomar-och-vaccinationer/aktuellt/aktuellt-om-coronaviruset-covid-19

Vi behöver förebilder

Vår kyrka äger kraftfulla förebedjare i de Heliga från Karelen. De har burit oss med sina förböner genom århundraden. De är bekanta för oss via sina namn och sina livsberättelser och personhistoria. De står oss nära i våra böner. Därför är deras gemensamma högtid, första lördagen i november, en kär högtid i vår ortodoxa kyrka.

Vi fick nyligen ett tillskott i de Heligas skara genom att Johannes av Valamo och Johannes av Sonkajanranta kanoniserades och förklarades Heliga. Detta stärker de Heligas skara och vårt böneliv. Till den ortodoxa tron tillhör att vi högaktar de Heliga fäderna. Vår kyrka kallas därför de Heligas Kyrka.

De heliga som blivit upphöjda från det jordiska livet är för oss levande inför Gud. De fortsätter sin förebedjaruppgift för oss som lever kvar i det jordiska livets sorger.

Vi kan vara stolta över att vi dessa fäder har värdefulla förebilder och förebedjare. De Heliga från Karelen lever ständigt bland oss.

Fader Pekka Helakallio

Pokrova - Gudsmoderns beskydd

I den östliga traditionen är Pokrovahögtiden en mycket älskad högtid. Även om den inte hör till de stora högtiderna, får den en karaktär av en stor fest i många av våra kyrkor, bl.a. i Villmanstrand och förstås i Seinäjoki i vår egen församling.

I vår kyrka har varje högtid sin egen speciella betydelse med ett tydligt budskap som stärker vår tro och berättar om de heliga händelserna. Jungfru Maria har en viktig uppgift i vårt kyrkliga liv. Hon är framförallt en förebedjerska, en beskyddare som är av stor betydelse för de fromma kristna. Vi människor har ett behov av beskydd och moderlig kärlek i vårt böneliv. Gudsmodern är för oss ett ideal och samtidigt en förebedjerska.

Ortodoxa kyrkan känner en stor vördnad för kvinnor. Utan deras osjälviska arbete i församlingen och deras barmhärtighet vore församlingslivet mycket fattigare. Vi är alla lika värda och behöver alla beskydd. I Gudsmodern har vi en gemensam beskyddare och förebedjerska. Detta är av stor betydelse och därav kan vi känna både glädje och stolthet.

"Vi lovsjunger det nåderika beskydd, o Jungfru, som du skänkte alla i ditt vördnadsbjudande tempel. Hur din slöja, lysande av helig glans, övertäckte de troende är ett under som väcker häpnad hos alla, du vördade. Lovad vare din hjälp, du kyska. Lovad vare ditt gudomliga beskydd. Lovad vare din omtanke om oss, du den ende rena".

Fader Pekka Helakallio

Karlebykantorns Koronafunderingar

Vi lever i en besynnerlig tid. Den virologiska inspärrningen under de senaste månaderna har satt sina spår. Situationen har tvingat oss församlingsanställda inse att arbetsbilden har förändrats avsevärt under koronaexistensen. Under den Stora Fastan är det ju naturligt att vi dryftar vad som egentligen är väsentligt, både privat och i församlingslivet. Gudstjänster har ”streamats” och bönelivet beträffande
församlingen sker per distans.

Gudstjänster sända via sociala medier är av stor betydelse för dem som inte kan delta i dem fysiskt. Ur kantorns synvinkel är situationen krävande. Inga körövningar, vilket för mig personligen har varit tungt eftersom körens närvaro är för mig själva kryddan i arbetet. Jag väntar otåligtm på den tid då vi igen har möjligheten att musicera tillsammans. Det finns dock även ljuspunkter i denna exeptionella tid. Jag känner stor glädje att kyrkomusiken intresserar även sångare och musikstuderanden i trakten. Vi har fått några skickliga sångare med i körarbetet. Jag känner stor tacksamhet! Vad kantorn personligen beträffar har jag haft den stora glädjen att få medverka i flera högklassiga projekt med mina kolleger inom lutherska församlingen i Karleby, samt i Lappo, Kauhajoki och Seinäjoki. Allt detta givetvis innan koronabegränsningarna.

Ordet corona har betydelsen krona i fllera språk. Vi människor har benägenheten att upphöja oss själva till skapelsens konungar. Vilken tur att vi blir påminda om att vi inte alls är det. Begränsningarna kan även ses som något positivt. Vi blir tvungna att se det väsentliga i kyrkans böneliv. I skrivande stund har vi blivit informerade att begränsningarna fortsätter ännu i åtminstone i tre månader till. I denna situation bör vi ta hänsyn till våra medmänniskor och vara barmhärtiga mot dem. Låt oss glädjas under påskens glada budskap! Låt oss tänka kreativt och göra vårt bästa! ”Du, odödlige, steg ner i graven, men tillintetgjorde dödsrikets makt. Och du stod upp som segrare, Kristus, vår Gud. Till de myrrabärande kvinnorna sade du: Gläd er! Och dina apostlar gav du frid, du som skänker de fallna uppståndelsen” -Kontakion (ton 8)

I Karleby, 26.04.2020
Karl-Henrik Wahlfors, kantor

Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som skriften säger (Joh: 7:38)

Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som skriften säger”.

I Pingstens evangelium ropar Kristus ut sitt budskap åt hela världen. Vår Herre vet att tron på Honom är källan till vår styrka. Därför förkunnar han likt en basun detta budskap, så att den skall bli hörd och mottagen. Han tiger inte om sitt budskap på et skyggt och ursäktande sätt. Han framför sin vilja med klarhet och med en bärande stämma. Vår Herre uppmanar oss inte att försiktigt dryfta och överväga det han säger, utan undervisar oss med stadiga och orubbliga ord: ”Kommen till mig och tron på mig så att ni skall få en stadig och orubblig grund i ert liv”.

Ingen tvekan, inget vacklande. Däremot ett klart och tydligt budskap om att Kristus är källan till vår styrka.

Pingstevangeliet är ett starkt och uppmuntrande bevis på en förkunnelse om att Kristus är styrkan och ljuset i vår Kyrka, även under dessa tider av extrema styggelser, nu och alltid. Kristus är källan till glädje och tacksamhet såväl under pingsthögtiden som under alla kommande dagar i vårt liv.

Text: Fader Pekka Helakallio
Bild: Den gammaltestamentliga Treenighetens ikon av Andrej Rublov

Varken död eller liv kan skilja oss från Guds kärlek!

Sedan vårvintern befinner sig världen i en fas av stora förändringar. Direkta och indirekta följder av pandemin har försvårat var och ens liv på ett eller annat sätt. Undantagstillstånd, samlings- och rörelsebegränsningar, oroligheter och ekonomiska svårigheter. En stor del av samhällets normala funktioner har stannat av. Därför har Storfastan, den Ljusa Påskveckan, och Påsktiden varit en karantänsperiod i ordets sanna bemärkelse. Denna vår firade vi Påsken isolerade – hemma med våra familjemedlemmar eller helt ensamma, och inte i kyrkan tillsammans med andra medmänniskor.

Undantagstillståndet har dock inte försvagat eller skadat vår tro, ty församlingen har lyckats stöda sina medlemmar också under dessa tider. På grund av krisen övergick församlingen tillfälligt till nätet. Chatservicen öppnades. Gudstjänsterna började streamas på YouTube med minimalt antal närvarande i kyrkan. Telefon- och rådgivningsservicen ökades. Möten och diskussioner ordnades via e-mail, telefon och internet. Man hjälpte människor och diakoniarbete pågick hela tiden och diakonihjälp utdelades. Denna nya erfarenhet har stärkt församlingens samhörighet och själavårdsarbete.

Vi måste vara tålmodiga, ty livets svåra tider kan också hjälpa oss att fokusera på det viktigaste budskapet i Guds kärlek. Aposteln Paulus skriver i Brevet till romarna (8:38,39): "Ty jag är viss om, att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." Vi behöver inte vara rädda för någonting, eftersom Kristus övervann döden!

Jag önskar Er alla en god och ljus Påsktid och en solig sommar! Kristus är uppstånden!

Text: fr. Andrej

Kristus är uppstånden!- Sannerligen uppstånden!

Kristus är uppstånden!

Det år dags igen att fira årets höjdpunkt, Kristi uppståndelese fest. Påsknattens festliga gudstjänst gör oss till Guds folk, som samlas kring de händelser som ägde rum i Jerusalem. Det är omöjligt för människan att förstå Kristi uppståndelse , men för ’Gud är allting möjligt’ för att låna det som Matteus skrev i evangeliet. När vi sjunger den väl bekanta sången Kristus är uppstånden förenas jorden med himmelen. Då blir vi Guds folk som glädjas över det att dödens makt har förintetgjorts och att himmelens portar har öppnats för oss. Påskens budskap är universalt och berör hela mänksligheten och den världen som Gud har skapat.

Även kyrkobyggnaden förkunnar Kristi uppståndelse. Under den första påskveckan är porten till altaret öppen för att påminna oss om himmelens portar som likaväl har blivit öppnade för oss. Det är porten som Ärans Konung kom in i och som Han öppnade genom sin uppståndelse. Enligt kyrkofader Hieronymos kan alla de barmhärtiga gå genom den porten som nu har blivit öppnad och som aldrig kommer att stängas igen. Så som den vise rövaren som kom till himmelen, så möjliggör Kristi uppståndelse även vårt inträde i det himmelska riket.

Var fulla av glädje för livet har vunnit över döden, ljuset över mörkret! Det är dags att glädjas för den stora och heliga påsken är här! Låt oss lämna de värdsliga sorgerna bakom oss och att med tacksamhet fira vår Herrens uppståndelse!

Kristus är uppstånden!- Sannerligen uppstånden!

mp Elia

Stora veckan och Herrens påsk

Den ortodoxa kyrkans liturgiska liv intensifieras veckan innan påsk. Just i år kan begränsningar i samband med coronavirussituationen lägga sordin på påskfirandet. I många församlingar firar man veckan innan påsk gudstjänster varje dag - flera gudstjänster om dagen under den senare delen av veckan. Intensiteten ändrar karaktär men håller i sig under den påföljande påskveckan.

Från måndag till onsdag under stora veckan, som denna tid kallas, kan de förutinvigda gåvornas liturgi och morgongudstjänsten dagligen firas. Evangelieläsningarna i dessa gudstjänster hämtas ofta från de tal och liknelser som evangelisten Matteus beskriver efter Jesu intåg i Jerusalem. Alla församlingar har dock inte möjlighet att fira alla dessa gudstjänster. Att jämföra alla de gudstjänster som kunde, och borde, förättas denna vecka med de gudstjänster som faktiskt firas i församlingen är en årlig övning i tillkortakommande och ödmjukhet för oss präster. Stora torsdagens, fredagens, och lördagens gudstjänster bildar en slags liturgisk illustration till Evangeliernas berättelser om de sista dagarna i Jesu jordiska liv. På stora torsdagen firas aftongudstjänst tillsammans med liturgi på förmiddagen och morgongudstjänst sent på eftermiddagen. Vid liturgin läser vi, återigen med utgångspunkt i Matteusevengeliet, om Jesu sista måltid med sina lärjungar och om hur han fängslades och förhördes.

Torsdagseftermiddagens gudstjänst innehåller tolv evangelieläsningar om Kristi lidanden och död. Eftermiddagens läsningen av Evangeliet sker ofta mitt i kyrkan, framför en stor ikon av korsfästelsen. På stora fredagen firas aftongudstjänst tidig eftermiddag. Evangelieläsningen under aftongudstjänsten avslutas med berättelsen om hur Jesus togs ner från korset och hastigt begravdes innan sabbaten. I slutet av aftongudstjänsten bärs Kristi gravikon från altaret och läggs mitt i kyrksalen. Gudstjänsten avslutas med att församlingen kommer fram och vördar Kristi gravikon. Stora lördagens morgongudstjänst, som ofta firas på fredag kväll, återupptar läsningen om Kristi grav och hur den vaktas. Gudstjänsten blir en lång betraktelse över Guds människoblivande och död. Morgongudstjänsten får karaktären av en begravningsgudstjänst och kännetecknas också av en procession som bär gravikonen runt kyrkan. På stora lördagens firas så aftongudstjänst tillsammans med liturgi. Under liturgin läser man redan Matteusevangeliets berättelse om Kristi uppståndelse men stämningen i gudstjänsten är ändå väntande; påskens glädje är ännu återhållsam. Ambivalensen i denna gudstjänst har ibland gjort den svår att placera i församlingarnas gudstjänstprogram.

Natten mellan lördag och söndag firas kyrkoårets populäraste gudstjänster. Påskfirandet inleds med en stilla midnattsgudstjänst i en mörk och ofta alldeles fullsatt kyrka. Vid midnatt går en procession runt kyrkan. Vid kyrkporten inleds påskens morgongudstjänst och församlingen återvänder till en ljus och sprudlande påskglädje inne i kyrkan. Eftersom påskgudstjänsterna firas mitt i natten kan det vara svårt för t.ex. barnfamiljer att delta. Därför välkomnar församlingarna särskilt barn och unga till liturgin på måndagen, annandag påsk. Många församlingar firar liturgier med starkt inslag av skolungdomar hela påskveckan.

Just i år kan begränsningar i samband med coronavirussituationen lägga sordin på påskfirandet i våra kyrkor. Även om vi naturligtvis ivrigt bjuder in alla och envar till påskgudstjänsterna kan det vara på sin plats att betona att Kristi uppståndelse och vår gemensamma kristna glädje inte inskränker sig till kyrkobyggnaden och påsknatten. De bär även i vardagen. För en som mig, med intresse för nördiga detaljer i gudstjänstlivet, bjuder den ortodoxa påsken också på glädje av annat slag. Det går nämligen att se en skillnad mellan de ortodoxa gudstjänsterna under stora torsdagen, fredagen, och lördagen å ena sidan, och årets alla andra gudstjänster å andra sidan.

Alla liturgier och andra gudstjänster bär med sig hela den så kallade frälsningshistorien. Det finns element av skapelse, synd, ånger, hopp, och gudomliggörelse i alla gudstjänster. Kristi hela liv, hans undervisning, lidande, död, och uppståndelse lyfts fram med olika betoningar oberoende av årstid eller veckodag. Detta är typiskt för den konstantinopolitanska, bysantiska, gudstjänstordning vi har i vår ortodoxa kyrka. Men stora veckan är annorlunda. Gudstjänsterna dessa dagar kommer inte från Konstantinopel utan från Jerusalem. Där firade man gudstjänsterna ungefär vid de tider och platser som Evangelierna berättade om. Det innebar att det utvecklades ett slags temagudstjänster. Man följde Jesus från platsen för den sista måltiden, till Getsemane, till Kajafas palats, till korset på Golgata, och till graven han lades i, som kvinnorna hittade tom följande morgon. Därför har vi fortfarande under dessa dagar gudstjänster som nästan uteslutande fokuserar på den sista måltiden, korset, begravningen, eller uppståndelsen.

text: kyrkoherde Aleksej Sjöberg
Tammerfors ortodoxa församling
Publicerad i Ortodoksiviesti 3/2020

Anvisningar för besök i kyrkan i corona-tider

Från och med den 18 mars förrättas gudstjänsterna bakom stängda dörrar.

I gudstjänsterna närvarar endast de personer som deltar i gudstjänstens förrättning.

Övriga kan följa församlingens gudstjänster via internet. Se närmare:
www.facebook.com/vaasaort/
www.youtube.com/channel/UCdOfs7bFBa6cF1OMNPV13KQ

Kom ihåg att be för alla lidande och sjuka!

Församlingsfullmäktiges i Vasa ortodoxa församling beslut den 7.3.2020

Församlingsfullmäktige i Vasa ortodoxa församling godkände den 7.3.2020 ett avtal som innebär att församlingen går samman med Tammerfors ortodoxa församling. På samma möte godkändes även stadgan för församlingsrådet i Vasa ortodoxa kapellförsamling, som kommer att grundas år 2021.

Se närmare protokollet från fullmäktigemötet den 7.3.2020: www.vaasaort.com/uploads/5/7/0/8/57089587/valtuuston_poytakirja_3_2020.pdf

Avtalet om sammanslagning samt stadgan:
www.vaasaort.com/paumlaumltoumlksenteko.html

I Vasa den 7:e mars 2020
På församlingsfullmäktiges vägnar
Pirkko Kivistö, fullmäktigeordförande

Fastan är biktens tid

Reservera tid till prästen för bikten, även om det skulle ha gått flera år sedan senast.

Den Stora fastan börjar den tjugofjärde februari. Vårtiden är tiden för fastans "storstädning". Kyrkan påminner oss om hur viktigt det är med sinnesförändring och bättring. Fastan kallar oss till bön, till att be om förlåtelse och till att förlåta. I vår kyrka finns det ett skilt botsakrament - bikten.

I den ortodoxa kyrkan utgör bikten en central del av den andliga kampen. Det är bra att bikta sig regelbundet, till exempel under kyrkoårets längre fastor, fyra gånger per år. Regelbundenheten kan dock variera. Någon biktar sig mera sällan, andra biktar sig oftare.

Ingen behöver vara ensam med sina sorger och funderingar. Prästerna är församlingens herdar som har till uppgift att vårda sin skara. Så har det alltid varit i vår kyrka och så är det också nu. Var och en kan när som helst vända sig till prästen för själavård. Prästen har ovillkorlig
tystnadsplikt, han är under bikten endast förmedlare av Gud nåd. Gud själv är osynligt närvarande och förlåter våra synder och överträdelser.

Man kan beställa tid för bikt eller samtal med prästen per telefon eller via meddelande.

fader Andrei 0400 761 718 (Vasa, Seinäjoki och Lappo)
fader Pekka 040 510 3077 (Karleby och Jakobstad)

Den stora fastan - början på en ekologisk livsstilsförändring?

Det blåser nya vindar i församlingen. Under 2019 har medlemsantalet i Vasa församling ökat med 15 personer. Det är tredje året i rad som antalet medlemmar ökar. Det här tyder på att andligheten och det andliga sökandet alltjämt är levande i Österbotten. Församlingsfullmäktige valde 11.1.2020 pastor Pekka Helakallio och kantor Karl-Henrik Wahlfors till de lediganslagna tidsbundna anställningarna. Fader Simo Haavisto har blivit vald till en tidsbunden prästtjänst i Nurmes ortodoxa församling. Jag tackar fader Simo å församlingens vägnar för ett gott samarbete med förtroendeuppdrag, gudstjänstliv och klubbverksamhet. Hela Vasa församling tillönskar honom en välsignad och framgångsrik bana som församlingspräst!

Klimatförändringen och föroreningar har blivit globala problem. Den ekologiska krisen har också en moralisk dimension. Vår samtid präglas av självupptagenhet och egoism, vilket leder till att miljoner människor lever i brist, hunger och misär. Omgivningen och naturen förorenas och förstörs, medan en del blir rikare utan att behöva avstå från någonting, och utan en tanke på moralen. Den allt mera allmänna själviskheten leder även till att många människor blir ensamma, maktlösa och utanför samhället. Hänsyn, stöd och medkänsla har blivit en bristvara. Barnen, ungdomarna och de äldre lider mest av detta.

I allt detta står Kyrkan, och kallar oss oupphörligt till ett annat slag av liv – ett liv där Gud står i centrum. Ett sådant liv gör det möjligt för oss att rena våra sinnen, undvika egoism och överdriven konsumtion till förmån för ett enklare liv och ett harmoniskt förhållande till Gud, miljön och nästan. Bönen och den årliga stora fastan hjälper oss att vara generösa och omtänksamma mot andra, och inte våldföra oss på skapelsen. Jag önskar er alla en givande och ljus fastetid i vår frälsares Jesu Kristi namn!

Andrei Sõtsov, kyrkoherde

Varför fastar vi?

När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig (Matt 6:16-18).

Med dessa ord lär Kristus oss om hur vi skall fasta. Kyrkans tradition innehåller regler för fastan, i synnerhet för den kroppsliga fastan, till exempel rörande maten. Fastetiden kan te sig som en period under kyrkoåret då vi är tvungna att lyda vissa regler. Var och en av oss som försöker följa reglerna angående mat under fastan, vet hur svårt det kan vara. Hur kan jag lämna bort kött och äta en massa vegetarisk mat? Hur kan jag leva utan mjölk? Fastan kan kännas tung och jobbig. Ju mera man kommer in i fastan, desto jobbigare tycks den bli. Att avstå från något (såsom vissa födoämnen och läckerheter), i synnerhet något som vi kanske är beroende av, är inte lätt. Om vi koncentrerar oss på det yttre i fastan, glömmer vi varför vi fastar. Varför fastar vi? Fastan är en förberedelse för oss. Kristus själv fastade innan han började förkunna och undervisa offentligt (Matt 4:2).

Under fastan förbereder vi oss för att möta Gud. Vi har en möjlighet att rannsaka vårt inre, se att vi har gått vilse och fråga oss själva om vi har levt enligt Guds vilja. Matfastan hjälper oss att se hur beroende vi är av mat. Vi behöver mat för att leva. Om vi fastar på allvar och på rätt sätt, kan vi åter finna maten som en Guds gåva till oss och så lära oss uppskatta denna gåva. Vi ges också tillfälle att lära oss att vi behöver mycket mindre än vi vanligtvis konsumerar.

Om fastan känns jobbig betyder det att vi är på rätt väg. Fastan är en övning. Vi övar att använda vår vilja enligt Guds vilja. Allt som för oss bort från Gud kan vi ifrågasätta. Fastan ger oss möjligheten att att upptäcka vilka saker i vårt liv som för oss bort från Gud och vilka saker som leder oss till Gud. Övning innebär arbete och ständig repetition. Under fastan övar vi vår kropp och själ att se det väsentliga och gudomliga. En liten känsla av hunger visar oss att livet är en Guds gåva och att vi är beroende av Guds gåvor för att leva, det vill säga av mat. Och när vi kämpar får vi möjligheten att vända oss till Gud för hjälp. Vi får en chans att återfinna bönen och på ett alldeles nytt sätt. Herre förbarma dig över oss. Denna bön får en allt djupare betydelse.

Alla regler och seder under fastan hjälper oss att vända oss till Gud, att återupptäcka Gud. Vi fastar alltså inte för att lyda regler och upprätthålla seder, vi fastar för Gud och för vår själ och kropp. Allt detta kan vi göra med glädje utan att oroa oss för hur andra klarar av fastan. Må denna fasta bli en Guds gåva för oss och till våra själars och kroppars välsigne och läkedom.

Text: fr Jonas Bergenstad
Kolla länkar till webbsida: www.lukusali.fi/index.html?p=Ortodoksiviesti&i=47a1cd00-3b5f-11e9-91a4-00155d64030a

RESULTAT FÖRSAMLINGSFULLMÄKTIGEVALET 2019

I valet röstade 68 församlingsmedlemmar. Antalet godkända röster var 68, det vill säga inga förkastade röster. Till församlingsfullmäktige valdes för perioden 2020–2023 följande personer (enligt kandidatnummer):

Robert Witting (ny): 13 röster
Leena-Maija Lindberg (ny): 7 röster
Anna Nikula (ny): 13 röster
Pirkko Kivistö: 12 röster
Eeva Simons: 13 röster
Markus Antero Happo: 21 röster
Timo Kalevi Nyyssölä (ny): 8 röster
Riikka Paakkunainen (ny): 13 röster
Leif Sandvik: 7 röster

Många nåderika år till de förtroendevalda, och ett varmt tack till alla kandidater och väljare!

Sommaren är bakom oss och vi har börjat resan mot ett nytt kyrkoår. Vi kommer med glädje ihåg tempelfesterna i Jakobstad och Lappo samt Tammerfors och Vasas gemensamma kristendomsläger.

Det nya kyrkoårets fokuspunkter är valet av förtroendevalda i november och diskussionerna om sammanslagning med Tammerfors församling. Syftet med förnyelsen av församlingsstrukturen är att också i framtiden kunna bibehålla balansen i verksamheten och ekonomin. Det inledande mötet 9.9.2019 har visat på en gemensam vilja att påverka processen i positiv riktning och att utveckla en vision för den nya församlingen.

Flera förändringar är också på kommande i församlingens personal. Fader Pekka går i pension i oktober och hans arbetsförhållande tar slut i december. Terhi Kokkinen-Youhana, som har varit kanslist under Laura Ahos studieledighet, har flyttat till Helsingfors tillsammans med sin familj. Jag vill å hela församlingens vägnar tacka Fader Pekka och Terhi för deras arbete för kyrkan. Fader Pekka avtackas i samband med tempelfesten 5–6.12 i Vasa.

Vi håller på och förbereder oss för Kristi födelse. Julen har alltid varit en familjecentrerad högtid som betonar kärleken och gemenskapen, då vi firar Jesu födelse. Kyrkan tror att Jesusbarnet som föddes till världen är Herren, som genom sin ande kommer till människorna med ljus och kraft att älska. Jesusbarnets födelse visar också på den ömsesidiga kärleken som ett svar på Guds kärlek.
Jag önskar er alla en fridfull väntan på Kristi födelse!

Fader Andrej

Den tomma gravens mirakel

Då skall de vända sig till mig, söka mig i sin nöd. Kom, låt oss vända tillbaka till Herren! Han rev, och han skall läka oss, han slog, och han skall förbinda oss. Han ger oss liv efter två dagar, på den tredje reser han oss upp.” (Hos 5:15; 6:1–2)

Den tidigkristna författaren Tertullianus hänvisar till denna profetia i Hoseas bok när han reflekterar över den tomma gravens mirakel och evangelie-texternas berättelser om kvinnornas känslor inför den. Kvinnorna hade gått till graven för att smörja Kristi kropp med välluktande olja, men kunde inte finna den döde. I stället stod där två Herrens änglar som frågade dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda?” (Luk 24:5) Enligt Tertullianus befann sig kvinnorna mellan förlustens smärta och uppståndelsens hopp; de hoppades innerligt få träffa sin Herre levande. Smärta och hopp, tro och otro anfäktade också lärjungarna som gick mot Emmaus, liksom Tomas. Dödens och förgänglighetens makt är obarmhärtig, dess lie slår oförtröttligt sin dyrbara skörd mitt ibland oss. Men änglarnas budskap skänker oss det eviga hoppet och löftet att döden har besegrats.

Kunskapen om Kristi underbara död och uppståndelse samlades in i nästan varje detalj, för att bevaras för kommande släkten. De förmedlar alla samma entydiga men ofattbara budskap: Messias besegrade döden på huvudskalleplatsen, av Golgata blev ett paradis. Och på den tredje dagen vaknade han till liv, bröt upp sin grav, lämnade den tom och steg upp till himlen. Om detta stora mysterium vittnade redan biskop Melito av Sardes på 100-talet, då han för sin församling predikade om hur Kristus sammanfattar ”nytt och gammalt, evigt och timligt, förgängligt och oförgängligt, dödligt och odödligt, detta påskens mysterium: Gammalt enligt lagen men nytt enligt ordet, timligt enligt förebilden, evigt genom nåden, förgängligt genom offret av fåret, oförgängligt genom Herrens liv, dödligt genom begravningen i jorden, odödligt genom uppståndelsen från de döda”.

Påsken förkunnar alltså att ”Det är fullbordat” (Joh 19:30). Om detta vittnar den tomma graven, men den utgör ändå inte festens hela budskap. Påskens fullhet ligger inte bara i att vi har en Frälsare som alltjämt är beredd att bära himlens gåvor till en sjukbädd, inte i att vi mitt ibland oss har en Herre som lättar våra bördor och inte skyr någons sällskap. Påsken begränsas inte till att vi i dag får fröjda oss över att Kristus har uppstått från de döda och lever mitt ibland oss. Påsken vill förmå oss till en helt ny uppgift.

De som hade gått ut för att söka efter Kristus fick befallningen att sluta leta och i stället skynda ut bland de levande för att sprida glädjebudet om den Levande Herren, som befriar från vanmakt och leder till nytt liv och salighet. Vägen ligger alltså öppen framför oss. Porten som leder från döden till livet är öppnad, den leder oss från lidande till evig salighet, från syndens fångenskap till frihet, från jordens grådask till himlens klarhet. Påsken tillåter oss inte att förbli passiva åhörare utan vill ge oss ett nytt livsinnehåll, förkunnandets och tjänandets stora uppgift, så att hela världen får glädjas över vår Herres Jesu Kristi uppståndelse och seger.

Segerfestens andliga glädje förefaller sudda ut gränserna mellan nuet och den förvandlade framtiden. Låt oss föra detta glädjebudskap också till okända medvandrare, så att vem som helst kan var som helst möta uppståndelsen. Kristus är uppstånden! Sannerligen uppstånden!

Leo
Ärkebiskop av Helsingfors och hela Finland
Bild: Helsingin ortodoksinen seurakunta

Tankar om Pingstens - Den Heliga Treenighetesdagens - knäfallsböner

På Pingstdagen ber vi mycket vackra knäfallsböner under vespern. Vad handlar dessa böner om?

I den första bönen vänder vi oss till Gud Fadern. Vi ber att Han förlåter våra synder, hjälper oss i nåd och tar oss till sitt himmelska rike.

I den andra bönen vänder vi oss till Guds Son och ber att Han leder oss till ett rättfärdigt liv och renar oss från vår orättfärdighet.

I den tredje bönen ber vi om ro och vila för de insomnades själar och att Han befriar oss från all fara och ger oss en god och stilla hädanfärd. I slutvälsignelsen prisar vi den Helige Anden, som helgar hela världsalltet och ber att Han förbarmar sig över oss och ger oss frälsningens gåva. Ha en bra och välsignad Pingst!

Andrei Sõtsov
kyrkoherde
Vasa Ortodoxa Försämling

Kantorn i Karleby

En vacker sommardag 2018. Telefonen ringer. Det är kyrkoherden i Vasa ortodoxa församling,fader Andrej som ringer:"Skulle du vara intresserad av kantorsvikariatet i Karleby?" En sådan fråga ställs inte alltför ofta åt en nästan 60-årig gubbe, speciellt inte i dessa åldersdiskrimineringens tider. Dessutom ställs frågan i en situation då jag upplever att framtiden ter sig diffus. -Jag har jobbat flera år som sångpedagog och studerat ortodox kyrkomusik i Joensuu. Sanningen att säga tvivlar jag även på min sociala kompetens inför de krav som arbetet medför. Tankarna irrar sig 37 år tillbaka i tiden. Då jobbade jag som skådespelare på stadsteatern i Karleby. Det var en turbulent tidsperiod med många motsättningar, men onekligen en yrkesmässigt viktig fas i min utveckling som artist. Är jag verkligen redo för en ytterligare match i Mellersta Österbotten. Efter en funderare besluter jag att ta an mig utmaningen. I skrivande stund har fem månader bakom mig som vikarierande kantor och mitt kontrakt har förlängts till slutet av 2019. Jag har pendlat i nästan ett halvt år mellan Joensuu och Karleby. Det har kännts tufft ibland, måste jag medge. Det positiva mottagandet väger dock mångfaldigt tyngre i vågskålen. Jag har kunnat räkna med det fulla stödet från både kyrkoherden och min närmaste arbetskamrat fader Pekka Helakallio. Tiden som "Kantorn i Kokkola" har gett mig mycket. Jag är nu flera upplevelser rikare. En pilgrimsresa till Estland, långa resor i regionen med fader Pekka, både norrut och söderut. Fader Pekka, en erfaren andens man, är verkligen en tillgång i församlingen och vår personkemi fungerar väl. Vad vore kantorns vardag och fest utan mina kära sångare i kyrkan? Vi är en mycket liten grupp och jag beundrar de trofasta sångarnar ödmjukhet och engagemang. Då jag skriver detta sår vår årliga tempelhögtid inför dörren. En utmaning för både kantorn och kören. Fastetiden och festernas fest, påsken, närmar sig. Uppståndelsens högtid nalkas så småningom. Jag riktar mitt uppriktiga tack till alla församlings-medlemmar för det positiva mottagandet. Det känns som om den förlorade sonen kommit hem. Jag fylls av ro och tacksamhet.

Teksti: Karl-Henrik Wahlfors
Kuva: Martti Mallinen

Församlingsreformen

Vasa församlingsråd och församlingsfullmäktige har enhälligt beslutat stöda den tilltänkta församlingsreformen och en sammanslagning med Tammerfors församling år 2020. Samarbetet mellan våra församlingar kommer framledes att vara tätare och mera samstämmigt.

Kolla noggrannarre här: www.vaasaort.com/paumlaumltoumlksenteko.html

Sankt Nikolai Ortodoxa kyrka/församling i Vaasa

Tillhör Uleåborgs stift för Finlands Ortodoxa Kyrka - ansluten till det Ekumeniska Patriarkatet i Konstantinopel -

Kort historik över församlingen

Efter fredsslutet 1809 förlades ett ryskt regemente också i Vasa. År 1813 och 1822 planerades det att bygga en ortodox kyrka i Vasa. Redan tidigare hade man avdelat en militärpräst för att besöka alla ortodoxa kristna. Den första militärkyrkan var i Alkula gård i Gamla Vasa. Kejsaren beslutade att bygga kyrkan i januari 1849. Till all lycka hade man inte hunnit påbörja byggnadsarbetet i den gamla staden, därför att Vasa stad brann i augusti 1852. Kyrkans byggnadsarbete påbörjades år 1861 och kyrkan invigdes 9.9.1866 i den helige Undergöraren Nikolaus namn.

Våra gudstjänster

Här nere finns en länk till Sankt Nikolai kyrkan och gudstjänsterna i vårt bönehus: Gudstjänster i församlingen

Här nere finns en länk till den finskspråkiga gudstjänstkalendern: Jumalanpalvelukset

Kontakt

Välkommen att kontakta oss! Kolla noggrannare till webbsida: www.vaasaort.com/kontaktuppgifter.html